Trendvarning!

Jag är böjd att hålla med mig själv: när man ändå är apatisk och lite spänd inför ett telefonsamtal kan man lika gärna blogga lite. Annars kommer hela dagen att förflyta utan att jag har lyckats ta mig an ett enda dugg, vilket i och för sig inte är sant, för jag har redan diskat och borstat tänderna.

Idag har jag blivit en pionjär för old school-surfande. Det var tvunget att hända, trenden uppstod med nödvändighet, eftersom alla moderna fads upprepar sig i cykler. Och nu var det modemuppkopplingarnas tur.

På det gamla goda 90-talet slog internet igenom på allvar. Var och varannan människa införskaffade modem till sina datorer och kunde därefter surfa till hastigheter så obegripligt höga som 1 nanobyte eller så. Jag tror att det var 1997 som internet blev Årets julklapp, till stor glädje och stolthet för mig, eftersom min familj skaffade uppkoppling redan ett år tidigare.

Och nu är det tillbaks! På grund av diverse frustrerande – bear in mind att jag är en nätjunkie – omständigheter har jag och Tove under några veckors tid först varit utan internetuppkoppling för att sedan ett par dagar tillbaka vara anslutna till omvärlden med min iBooks 56k-modem. Minnen från min finniga pubertet… öh, nej. Här är det dags att byta infallsvinkel innan det blir otäckt… Minnen från svunna tiders datakommunikation väcks till liv där jag surfar fram på nätvågor lika stora som de man kan skapa i ett badkar.

Hej vad det går undan!

Och hej retrotrend: old school-webbsurfande.