En helig treenighet

Nämen hej, Spontanitet! Fanns du där hela tiden, under de mörka ögonen och finnen i tinningen? Lustigt att du tittade fram just nu, när jag satt och jobbade. Eller jobbade och jobbade, "jobbade" är nog ett mer passande uttryck. Jag sitter ju bara här och läser artiklar.

Med benäget bistånd av Spontaniteten vill jag passa på att i stäppvargsk anda uttrycka tre åsikter:

1) Det är kul att helylle-friidrottarna kan gå crazy och knarka lite. Synd bara att varken Klüft eller Holm var med, eftersom de skulle må bäst av alla av att släppa lite på präktigheten.

2) På Programmet som inte får kallas för Bögradion i P3 var det någon som drog ett skämt om att hångla med personer med Downs syndrom. Själva skämtet var inte mer än småkul, men reaktionerna desto roligare. Det blev nämligen folkstorm. Uppenbarligen är det förbjudet att skoja om sådant i media. Vilka mongon de är, de som protesterar. Man får faktiskt skämta om vad man vill.

3) Ebba Witt-Bratström är min hjälte. Hon är symbol för etablissemanget, bourgeoisien och ses som tidernas elitist. Men jag tycker hon är cool. Hon vågar stå för vad hon tänker och luras inte av tom retorik. Synd i och för sig att hon har en osviklig förmåga att medelst faktamissar och insinuanta kommentarer reta upp alla pk-debattörer, fast å andra sidan gör det henne desto roligare.

Snipp, snapp, slut.