Meta är inte alltid att fiska

Shit, det är fortfarande elva inlägg kvar innan Fiaskot passerar Stäppvargen som min mesta blogg. Skrev jag verkligen så mycket i våras?

(...) Skrev jag nyss för att i nästa stund fundera: -Borde jag skriva att frågan var retorisk, i hopp om att meta-ironin ska locka fram leenden hos läsarna?

Hjälp! Vad var det som hände där?

Jo, förstår ni. För att kringgå frågeställningen och själva problematiken tog jag till ett meta-metagrepp. Det är inte snyggt att göra så, det erkänner jag utan vidare, men det fungerar bra när man fastnat i besvärliga metagrepp. Jag måste dock utfärda en varning: den som är rädd att framstå som en ytlig ironiker bör undvika såväl meta- som meta-metagrepp. Skriv då hellre direkt ur hjärtat.

Men på tal om något annat:

På ekonomiredaktionen fortsätter jag att researcha och skriva för byrålådan. Idag räknade jag ut hur stor andel av Getinges omsättningstillväxt som genererats av förvärv varpå jag skrev en kort text om det. Nu har det gått snart två timmar och jag väntar fortfarande på att få se mina felkalkylerade siffror i pränt. Fast jag är inte så sur för det. Eller? Nä. Eller? Nja. Eller? Inte vet jag.

Kaffet står och bränner i plattan! Det blir dåligt och äckligt!