God Jul

Utanför fönstret når den svenska sommaren sitt klimax med blå himmel och grönt, lummigt gräs. Solens strålar värma. Svenska flaggan vajar och jag tänker på Carl Larsson. Jag har svårt att förstå människor som åker till varmare breddgrader när det är så varmt och härligt här!

Vi har en julgran, en adventsljustake och presentpappar överallt.

Till nyår ger man löften, men jag ska bjuda på ett redan idag. Härmed fastslås att jag ska minska mitt användande av åsikter med 50% under nästa år! Jag har kommit till en storartad slutsats om att varje text som skapas av dessa pianofingrar skulle blir avsevärt bättre om jag inte envisades med att tycka så mycket. Man måste låta fakta tala för sig själva! Den som minns inlägget "Content is king" ser att det här är den logiska förlängningen: Nu ska här spisas fakta!

Och ännu en gång - God Jul!

Jag vill ha pizza tonight, pizza tonight!

"How Soon Is Now" är dagens bästa The Smiths-låt! Så lyder utslaget efter att I.S. ledning har lyssnat på mängder med musikvideor på YouTube under en eftermiddag som med skicklighet har maskerats som en jobbdag. Till och med de på E24 trodde att jag jobbade där jag satt och bläddrade förstrött bland årsredovisningar, när jag i själva verket hade deklarerat allmän helgdag och noll hjärnaktivitet.

Men nu ska jag snart iväg för att se Borat och kanske få sova borta hemma.

Senast jag tittade efter hade jag 48 kommentarer på E24-artikeln. Det är sjukt att folk orkar.

På måndag ska jag skriva en ny artikel.

Här tog inspirationen till inlägget slut.

En sista grej: Fixade en bugg på hemsidan. Yes! La dessutom till några bra egenskaper på den interna sajten. Fan vad het jag är på datorer!

Ketchupeffekten

Ha ha! Det blåser nästan lika mycket kring min E24-artikel som det gör utanför fönstret.

Jo, ni läste rätt. Idag fick jag en artikel publicerad - överst på sajten! Blev hur glad som helst och firade genom att gå runt och göra målgester i hallen tills jag kände mig fånig och lite svettig av ansträngningen. Därefter började jag ringa familjemedlemmar och skryta. Sen började kommentarerna komma.

En skillnad mellan större svenska tidningar och små bloggar som ingen läser är att det finns fler som kommenterar artiklar. Ganska många fler. Säg... minst tjugo gånger så många. Som dessutom är negativa och tokiga norgehatare.

Artikeln i fråga är en ren bagatell som handlar om vilken före detta statlig teleoperatör man borde ha satsat på vid tiden för Telias introduktion. Svaret är otvetydigt Telenor. De har stigit med 200 procent medan Telia sjunkit med drygt 20. Fast de franska, tyska och engelska motsvarigheterna har gått ännu sämre. Så vad borde man ha gjort? Satsat på Norge eller Spanien (upp åtta procent)!

Inte särskilt uppseendeväckande väl? Enligt mig själv en skaplig kuriosa-ekonomiartikel.

Problemet var bara att redaktören satte en rubrik med budskapet att Telenor knäcker Telia och en bild där det stod "Telia VS Telenor". Folk blev galna. Tjugoen inlägg har det blivit i skrivande stund där de anklagar mig för att vara norrman, inte kunna skriva, vara kvällstidningsjournalist och ha noll koll på sport (det senare skrev jag ett anonymt svar på, jag hade påstått att Norge var bättre på skidåkning än Sverige, men "Firefox" påtalade senaste OS varpå jag svarade som det är: fyra norrmänn leder världscupen med en svensk på sjunde plats). Summa? Tjugoen inlägg varav arton tycker att Norge, Jonas Ehne och E24 suger, två skrivna av norrmän som häcklar Sverige och ett uppmuntrande till mig själv skrivet av mig själv!

Pas mal!

Dagens dummaste puffar

1) Stekt för skumpan (Dagens Nyheter)

"Nu ska det sättas stopp för utmanande skumpasprutande på restauranger. Båstad lär "drabbas" hårdast."

Fiaskot: Dagens dummaste tack vare sin förekomst på tre stycken sajter. Såväl DN, som SvD, som Dagens Industri satsade på denna icke-nyhet. DN får priset för att de har mest kultur-kred och således borde hålla sig borta från sånt här.

2) Radikalt förslag (Svenska Dagbladet)
"Spelare och skapare av våldsspel bör fängslas, tycker en tysk minister."

Fiaskot: Klassisk nonsens-journalistik. Lösryckt citat från utländsk politiker. Lika trovärdigt som Levingods bok med roliga barnkommentarer. Räcker ändå inte riktigt fram i dumhet.

3) Sharon Stones lyxshopping inför Nobel-galan (Dagens Industri)

Fiaskot: Hollywood-aktris på dekis gästar Norge för en fest till en död svensks ära. Need I say more?

Nyhet: Dagens dummaste puff

En puff, såsom jag har förstått det, är en liten rubrik med ingress som tidningar har i marginalen på sina hemsidor och vars syfte är att locka till klick. Ja, klick, inte läsning. Ju fler klick desto mer annonspengar lyder den krassa logiken.

Misstänker jag.

Hur som helst är puffar den enskilda företeelse på nätet som stör mig mest. De tenderar nämligen att handla om fenomen av total kuriosa-karaktär, såsom "Nu är den här, gräsklipparen med en högtalare och mp3-spelare" eller "Slut på det roliga i Dubai, nu momsbeläggs kamelkapplöpningar". Själva artiklarna brukar bestå av en eller flera bilder med en kort tillhörande text. Bilderna får gärna vara gamla och inte ha med själva nyheten att göra och texten bör vara tömd på egentligt innehåll.

Och visst, sånt kan man förvänta sig att se på typ Aftonbladet eftersom kvällstidningsjournalistiken till stor del handlar om att inte säga någonting. Men problemet är att fenomenet har spridit sig till de "seriösa" sidorna. Exempel: SvD, Dagens Industri och DN. Alla har de klicklockande skitpuffar i marginalen!

Effekten: De framstår som fullständigt oseriösa och skrämmer iväg alla som letar verkliga läsupplevelser på nätet. De skrämmer iväg dem till The Guardian och Yahoo Finance, där innehåll premieras och dit de medvetna flyr. Dessutom uppmuntrar de till listor över Dagens dummaste puff.

Jag bloggar min tacksamhet

Kobra handlade om bloggar och jag blev så väldigt bloggsjälvmedveten att jag var tvungen att kasta mig ut på nätet. Jag skriver på min blogg men läser inte andras. Trots att jag läser min egen hela tiden.

Det försökte jag råda bot på genom att besöka tre bloggar och skumma igenom innehållet lite grand. Jag tänker att det ska löna sig, att de ska ha snappat upp min ip-adress och komma till Fiaskot med en bukett blommor och lite fikabröd för att visa sin tacksamhet.

Jag visar min tacksamhet. Western Union Money Transfer-reklam. Jag kan inte få nog av den. Jag visar min tacksamhet. Jag uttalar den alltid med min Standardbrytning för invandrare i huvudet. Den är nämligen tänkt att uttalas så, tänker jag, för att komma till sin rätt.

Jag kommer till min rätt.

I all sin enkelhet

"Har du tänkt på att det här är första vintern du inte är vintertjock?"

Fast jag var i färd med att skära mig en skiva russinkaka. Jag försökte låta bli att tänka på det.

Meta är inte alltid att fiska

Shit, det är fortfarande elva inlägg kvar innan Fiaskot passerar Stäppvargen som min mesta blogg. Skrev jag verkligen så mycket i våras?

(...) Skrev jag nyss för att i nästa stund fundera: -Borde jag skriva att frågan var retorisk, i hopp om att meta-ironin ska locka fram leenden hos läsarna?

Hjälp! Vad var det som hände där?

Jo, förstår ni. För att kringgå frågeställningen och själva problematiken tog jag till ett meta-metagrepp. Det är inte snyggt att göra så, det erkänner jag utan vidare, men det fungerar bra när man fastnat i besvärliga metagrepp. Jag måste dock utfärda en varning: den som är rädd att framstå som en ytlig ironiker bör undvika såväl meta- som meta-metagrepp. Skriv då hellre direkt ur hjärtat.

Men på tal om något annat:

På ekonomiredaktionen fortsätter jag att researcha och skriva för byrålådan. Idag räknade jag ut hur stor andel av Getinges omsättningstillväxt som genererats av förvärv varpå jag skrev en kort text om det. Nu har det gått snart två timmar och jag väntar fortfarande på att få se mina felkalkylerade siffror i pränt. Fast jag är inte så sur för det. Eller? Nä. Eller? Nja. Eller? Inte vet jag.

Kaffet står och bränner i plattan! Det blir dåligt och äckligt!

Hallå där!

Detta är en bitter Jonas Ehne som anropar. Jag har ägnat halva dagen åt att skriva på en artikel om antalet nyemissioner bland bioteknikbolagen bara för att få uppleva förudmjukelsen av att inte få den publicerad. Vad är det med mig och min oförmåga att få saker publicerade? Jag trodde att arbete på en redaktion innebar att man garanterades plats - som om man stod på en gästlista och inte riskerade att bli avvisad ungefär. Men icke. Min gastkramande tråkiga och snabbt ihopskrivna (det tog en sådan tid att samla fakta att jag fick skriva den på ett par sekunder) lever sitt liv i ett par e-postkorgar. Min och redaktionschefens.

Fast vem vet - den kanske kommer upp senare i eftermiddag? Jag när ett litet hopp om att så ska bli fallet. Skrev till min närmaste "chef" (han är inte min chef, utan har snarare hand om mig) och frågade vad han tyckte. Hoppas att det väcker hans sympati tillräckligt för att han ska se till att den kommer ut. För det förtjänar jag - om än inte artikeln. Tycker jag.

Fåfängan

Är det någon mer än jag själv som tror att det låga betyget i Årets blogg beror på den irriterande bilden jag har lagt upp på mig själv?

Jag säger så här:

Om jag inte kände mig själv så väl, så skulle jag utifrån bilden inte tro mig vara en som jag skulle gilla.

Fast ändå: Varför har Fiaskot ett så förtvivlat lågt betyg?!

And ett tips to all you lovebirds:

Om ni gör slut en kväll se då till att göra början dagen efter.

La grande finale (fast i en loop!)

Yeah I got busted.

Jag lyssnar och ser på Jens Lekman i min exile of love på Pensionat Paradiset. Youtube är mumma för den som vet vad man ska söka på. Därmed inte sagt att jag är en sådan.

Som vet vad man ska söka på.

(Radbrytningar kan göra underverk med textmassor.)

Inte sant? Om man skriver i html kan man antingen skriva "
"
eller "

". Det är lite upp till en själv och ett uns beroende av hur man vill ha sin sida. Men framförallt är det något för alla nördar gone datanördar som jag själv. Radbrytningar är verkligen inte till för folket. De är till för en vältalig medelklass lika mycket som någonsing den kursiva stilen.

Il faut cultiver som jardin - et ses pretentions aussi!

Bergers syndrom

Elin ringde mig från ett nytt mobilnummer idag. Eftersom jag hade glömt mobilen i skepparkavajsfickan så hann jag inte fram i tid. Den ringer nämligen bara fyra signaler innan mobilsvaret kopplas på, vilket kommer sig av att det är så och att jag inte orkar ändra på saken.

Det är alltid sjukt spännande och lite otäckt med okända nummer som ringer mig. Med en viss nervositet som sällskap googlade jag - fast det gjorde jag inte, jag enirorade - numret och upptäckte att det tillhörde my dear Elin.

Ögonblickligen ringde jag inte upp. Jag har fortfarande inte ringt henne. Sen några år tycker jag nämligen att telefoner och samtal förda medelst dem är jättejobbiga.

Så om du läser det här Elin - ring upp mig igen. Eller ännu hellre: maila ett långt och välskrivet brev som det tar mig tid att läsa igenom. Fast egentligen: du får kontakta mig som du vill.

- Det är ett fritt land! som man som mellanstadieunge alltid var frestad att utbrista.

Quelques reflections (où sont les accents?) d'un samedi

Jag är lite kär i Lilly Allen, men sånt talar man inte högt om. Sitter och kollar på hennes videor på YouTube, med ett avbrott för Salem al Fakir och ett samtal med min far. Textraden som lyder någonting i stil med "bla bla bla food bla bla bla tesco/people from the city bla bla bla I do believe it's called al fresco" är genial! Den handlar om att fattigt folk äter lunch som de köpt på Tesco, medan finansfolket äter lunch i parken. Om jag hört rätt.

Jag ska laga en steak americain ikväll, vilket för alla som inte är invigda innebär att man tager en baguette (eller pain riche, som de obildade säger) stoppar i några hamburgare, stryker på lite onyttigheter och äter medelst pommes frites (eller strips, som lantisar säger) och ett alibi-salladsblad. I Frankrike serveras såna med pommes frites i själva burgaren vilket gör dem maximalt flottiga och goda. Jag älskar flott. Funderar därför på att löpa linan ut och göra en steak americain à la francaise.

Mitt farliga bukfett kommer aldrig försvinna.

Content is king

Neeeej!!!!

Det här är ju inte roligt. Man kan inte skapa humor utan innehåll, allt vad Jerry Seinfeld påstod om Seinfeld till trots.

Hädanefter skall här spisas innehåll.

Tor ska hjälpa mig att intervjua folk. Det ska bli bra. Läsvärt. Roligt.

Den här texten om börsen skrev jag idag: http://www.e24.se/dynamiskt/finans/did_14185812.asp

Den är innehåll. Och rolig.

Just det. Tor! Visst är du med på att skapa innehåll på Fiaskot?